Ja helgens utställning är i fara.

Har legat i hög feber och hals ont sedan i måndags, typiskt när Pär är borta så blir man klen men som tur var var Isak i Leksand med Farfar och Viktor kunde Farmor ta tills Pär kom hem från sitt kräftfiske några timmar senare (med dålig fångst 50st på två dagar).

Fy vad det är tråkigt att vara sjuk och Ginza vart helt ställd på tisdags morgon när det bara blev frukost och en snabbis ut på gården och så går matte och lägger sig IGEN. Man kunde nästan se i hennes blick att hon vart jätte besviken på mig och vad skulle hon nu göra, hon har ju sovit ut under hela natten och var nu redo att leka ett par timmar.

Så hon tog saken i egna tänder och gick lös på sina leksaker. Hon höll på ett bra tag och jag somnade till hennes lek och VAKNADE till den också. Hon hade nog tyckt att hon visat varje konst hon kunde för mig men fick ingen reaktion så då tog sats och hoppade rakt upp på mig där jag låg på rygg och sov i min feberfrossa. Ginza gjorde såna där stamp som räven gör med frambenen när dom jaga möss i snö. Jag låg där jävligt dålig men kunde inte låta bli att le mot henne och be snällt hon kliva ner.

Så hon hoppar ner och lägger sig med en högljud suck som protest men insåg nog då att när matte är i det där tillståndet så ska nog man också ta det lugnare än vanligt. Så hon har nu vilat ut under denna vecka så nu är hennes batterier laddade :\  men inte mina för jag äter nu pencillin för streptockocer och vi får väl ser hur jag mår på söndag, är feberfri nu på kvällen så det är ett gott tecken.

Idag (nästan kväll) har jag varit och träffar Hilja och Filip och vi tog en sväng i skogen för att lägga lite spår.

Båda syrrorna spårade bra. Så försökte jag att leka fotograf igen och det blev väl som det bruka... karastrof... nej då inte så illa men nästan. Jag bör nog snart läsa instruktionsboken om hur man ska ha den inställd i vissa ljus, jaja hinner nog det till jul eller så. Hur som haver här kommer det några blider.

 Ginza 5.5 månad.

Hilja eller Ginza.... Ginza

Hilja eller Ginza.... Hilja är detta.

 Hilja 5.5 månad

Hilja spanar med syrran bakom.

 Ginza spanar efter Hilja som spårar.

 Hilja kommer tillbaka från spåret men husse i släptåg.

 Mitt bästa kort, nejdå men här lyser deras själ igenom ögonen.

Alla har vi en lite djävul i oss ?

 Hilja och Ginza.

Det enda kortet av ca 20 bilder brevid varandra som vart OK. Jag sa ju att jag inte var bra på att ta kort. Så jag ska nog öva på sniglar, dom rör sig inte så fort.

Ginza och Hilja i bilen. 5.5månader

Ja tänk om det var fler timmar på ett dygn.

Har lite svårt att hinna med bloggen och hemsidan just nu. Så en kort sammanfattning.

Ginza har utvecklat sig bra i sin spårning. Börjar med lite sök övningar och det går framåt. Tränar för stundande utställning i Rättvik 17 aug och Dala-Floda 24 aug, ja jag vet att det är helgerna efter varandra men övning ger färdighet och eftersom jag jämt är så jävla närvös vid tävling och dyl så är det en bra träning för mig och Ginza.

De som vi tränar i lydnadsväg går också bra alla dessa valpövningar och annat skoj. Hon är en duktig tjej när HON vill och det vill hon för det mesta. Nu blir det bara ett par blider sedan återkommer jag när tiden finns.

 Några av kakorna och bullarna som jag bakade till Viktors 1-års kalas.

 Kalasdagen.

Ginza 5månader.

Hittade svamp när jag var ute och spåra igår, mums.

I dag så fyller vår bebis 1 år och jag inser att han inte är en liten bebis utan börja bli en självständig individ som börja leka själv, äta själv och klara sig mer och mer utan min hjälp.

Viktor i stugan.

Med hundarna.

Tänk vad tiden går och hur det var för ett år sedan när vi var på BB. Det vart en väldigt stor kontrast till de veckorna som varit innan med beskedet om Henka som gick från fullt frisk till att sedan drabbas av hjärnblödning, så i en vecka slets vi i hopp och förtvivlan om att han skulle vakna upp ur koma och vara frisk men beskedet vi inte ville höra kom och Henka finns inte längre bland oss. Så 8 dagar senare var så lycklig att ha får en pojke som var fullt frisk och så söt och ändå hade en stor sorg att bearbeta så för att klara av allt detta med sorg och lycka så tänket vi på hur Henka skulle vilja att vi var och det var att vi skulle vara lyckliga för den pojke vi fått. Henka finns alltid i våra tankar och är alltid del av våra liv.

Först var vi till Eskilstuna och gick på Parken zoo i två dagar och hade underbara dagar tillsammans med Benny, Maria och Theo och Karin, Malin och Albin också med.

Vi i Eskilstuna förutom Maria hon var på toa..ha ha.

Isak fick åka en riktig helikopter och hans mungipor gick ända upp till öronen när han klev ur.

 På parken zoo såg vi både lejon, vit tiger och flamingon. Så tips för alla småbarnsfamiljer åk till Parken zoo det finns så mycket att göra och se så två dagar behövs för att hinna med allt om erbjuds har ju ett stort fantomen land med stora klätterborgar och linbanor.

 Tigrana fick mat två ggr i veckan så det var kul att få se. Tre män håll i repet så han skulle få lite mot stånd.

 Här har de Bosse Phyton runt halsen.

 Tivoli har de också men lika som förra året blev det bara en karusell innan det bar av till husvagnen och jag och Isak var blöta som dränkta katten efter som när vi kom till karusellerna så kom det en åskskur, men hade vi lovat att de skulle få åka en karusell så skulle han få det även fast det regna.

Efter Eskilstuna var vi hemma några dagar för att ta en oplanerad sväng till Stugan för att åka vattenskidor och jetski, vi har ätit gott och slappat så nu är batterierna laddade och det är dax för mig att åka och handla till dagens bakning.

Isak åker Jetski med Pär.

 Hundarna spanar ut över sjön.

 Mattias (min bror) dyker med jetskin.

 Här kommer han upp igen. Coolt...........

 Philip och Isak badar.

Hundarna har bara hängt med oss på semestern och inte gjort något speciellt men verka inte sakna nått heller, det har ju hänt nått hela tiden. Ginza sköter sig så bra när vi är ute på äventyr.

Ser inte ut att lida allt för mycket av att inte göra nått.

Tänk vad tiden går, ett år sedan vår älskade vän Henrik Sivertsson rycktes ifrån oss.

Henka var en underbar person och det finns nog ingen som kan säga nåt annat om honom, han var en ängel som levde här på jorden en alldeles för kort tid.

Henka avled i en hjärnblödning endast 31 år gammal, en sån sjukdom som inte ska drabba en fullt frisk ung människa, tycker man.

Vi minns Henka med glädje och mycket skratt, han skrattade jämt tills tårana rann, som det gör för mig nu i denna stud. Det är en stor sorg och saknad att han inte längre kan vara delaktig i våra liv och vi i hans.

Henka gav oss många minnen som vi kommer att tala om länge och flera historier om honom som vi kommer att skratt åt i all tid som vi finns här.

Vid Henkas bortgång fick vi inte bara en oerhört stor sorg och smärta i själen, vi lärde oss också att ta vara på den stund vi har här på jorden och att inte ta allt för givet, livet kommer aldrig att bli dessamma utan vår underbara vän Henka.

Idag går vår tankar och kärlek till Henkas livskammrat Anna och deras dotter Emelie.

Jag kan nog tala för oss alla som kände Henka att vi saknar han nu och för alltid.

Du fattar oss.

Henka vi saknar dig...

Här nedan kommer en dikt som en av våra vänner ha skrivit till Henka.

Tiden går, men du i våra minnen består.

En tår rinner på vår kind.

Ett lugn har lagt sig över sorgen, chocken är förbi men längtan och saknaden stannar.

En liten knut i magen ger sig till känna i vardagen.

En djup suck och en gnista av förtvivlan.

En ny sommar har anlänt, solen ger oss kraft och mod.

Vi ser på varandra minns och ler, DU kommer alltid att finnas ibland oss…nu och förevigt.

Tills vi möts igen,

I en annan Tid.

I ett annat Rum.

Av Jessica Båtmästar.

Dagen som började så bra och slutade i äckel

Vi tar det från börja min tanke med dagen var att jag skulle måla bord men så blev det inte. Det vart först en promenad med hundarna i regnet sedan middag med svärföräldrarna, Pär hade lagat god mat åt oss (tack för det älskling), efter maten vart det bad av Ginza IGEN,  rullat sig i samma äckel som i går (har varit ute och letat vad det kan vara men har inte hittat nått).

 Ginza badar för andra gången på två dagar.

När badet var överstökat tog jag Minna och Ginza på en promenad med ett motivations spår med Ginza, slarvig som jag är hade jag bara koppel med mig till Ginza så när jag skulle lägga spåret åt henne så satt jag ner Minna och hon fick snällt sitta kvar, så jag trissar Ginza ganska mycket och tänker att Minna nog springer efter mig när jag remmar iväg till skogs. Väl inne i skogen ca 20 meter så springer jag rakt på ett gammalt älghuvud (tror att det var det) mitt i mitt spår men va fan tänker jag varför skulle du ligga här. Jag chansar och kliver rakt över det, vill ju inte förstöra allt nu när hon gick igång så bra. Springer ett par meter till och lägger ner matskålen och går tillbaka och där finner jag Minna sitter så snällt kvar där jag bad hon sitta, fart varenda muskel rycker.

Tar och släpper en upptrissad Ginza och hon rusar ut två tre meter sedan kopplar hon på näsan och spårar som aldrig förr, fan tänkter jag älghuvudet det var nog dumt av mig att lägga detta spår när hon nu spårar så bra vill jag ju inte att det ska bli fel, men det hade jag inte behövt tänkta för hon hoppade så graciöst över huvudet som vilken stena som helst och fortsatte spåra fram till matskålen vilken LYCKA.

Vi fortsatte sedan promenera en bit till för att sedan vända hemåt. Väl hemma la jag mig på soffan för att slappa lite och Ginza kom för att mysa, kollade genom henne och hittade då 5 st fästingar blä vad äckligt. Sedan var det minnas tur, bara av att jag tittade i huvudet hittade jag 4st så nu åkte luskammen fram och jag kammade och kammade så ca 1 ½ timme senare hade jag hittat 18st fästingar på Minna.

 Minnas alla fästingar, ja jag vet att det är vidrigt att ta kort på dem men skulle jag bara säga att hon hade 18st skulle ingen tro mig så här är blidbevis.

 Nu finns det 18st minder i skogen, det brann som fn att jag var rädd att brandvarnaren skulle sätta igång.

Så nu kliar det på mig överallt, det är så jävla vidrigt. Så in i duchen och skrubba sig och nu är det sängen som gäller för mig.

Ja hela dagen i går gick åt att städa här hemma, man måste ju passa på när det inte är målar väder.

Så jag hade skurat och plockat hela dan, när jag sedan kom ner från övervåningen och hela huset var fylld av en odör som kunde väcka döda. Jag kunde snart hitta källan till lukten och hon var en rottweiler på 19kg och ganska stel i pälsen. Så nu vart det ett bad i badkaret för henne och lukten försvann efter tre schamponeringar. Ginza var så duktig, hon stod bara där och tycket att det var tråkigt.

Så nu ska jag grunda ett gammalt bord som kommer från Pärs farfars hem som jag ska ha i vardagsrummet, ni får bild bevis sen på hur bordet blev (om det blev bra, annars far det ut i ladan igen).

NU är det dags att uppdatera lite.

Ja vad har hänt sen sist hmm *funderar* ja inte är det så mycket mer än att ett par brädor har blivit röda och att jag var på festival i två dagar och det var så kul, längtar redan till nästa år.  Idag var Sandra, Jonas och lilla Lova 6 dagar gammal hit på en snabb fika och visst blev man lite bebis sjuk igen (ja, jag vet Pär att vi inte ska ha fler bebisar) de är ju så söta och goa när de är alldeles nya.

 Söta Lova 1 vecka gammal

Ginza vilar sig i form eller hon får använda sin egen fantasi just nu fast idag var jag och spåra men det blev inget vidare resultat så jag la ett till med rejäl synretning och visst blev det bättre men inte som det brukar vara men så är det ibland, det var ju ett tag sen vi spåra sist (kan väl få skylla på det i alla fall) annars mår hon som en prinsessa och biter som en kobra när hon är uttråkad.

Nej nu måste jag ut och måla lite men först blir det en hamburgare för Pär står vid grillen ooch det luktar sååå gott.

 Ginza på altan i går (4.5månad)